Villasamhället Nynäshamn
växte fram vid ett gynnsamt hamnläge i Ösmo socken
på Södertörn och fick 1901 järnvägsförbindelse
med Stockholm. Folkmängden ökade från 100 till drygt 1700
invånare fram till 1911, då Nynäshamn bröts loss ur Ösmo
socken och bildade egen köpingskommun. Folkmängden hade ökat
från 100 till drygt 1700 sedan Nynäshamn vid sekelskiftet fått
järnvägsförbindelse med Stockholm. Från huvudstaden
till den nya köpingen flyttade Televerkstäderna.
Nynäshamns
industriella prägel stärktes ytterligare efter 1928 genom
Johnsonkoncernens oljeraffinaderi.
Köpingen utvecklades raskt
och hade runt 6800 invånare när den fick stadsrättigheter år
1946. Då var 2/3 av befolkningen sysselsatt i industrin med
raffinaderiet som dominerande företag. Nynäshamn har dessutom
varit en viktig hamnstad.
Nynäshamn växte
fram som ett villasamhälle i samband med att hamnen och Nynäsbanan
tillkom 1899-1901. Redan tidigt planerades Nynäshamn i tre delar.
Den norra delen reserverades för industriverksamhet, och här
byggdes arbetarbostäder i anslutning till industrianläggningarna.
Numera är arbetarbostäderna rivna och här finns en
blandad bebyggelse. I den mellersta delen, som bl.a. innefattar ön
Trehörningen, uppfördes villor (i huvudsak bebodda av personer
ur Stockholms borgerskap), ett kasino och ett badhotell.
I dag finns
endast några stora villor och kasinobyggnaden (numera
Riksförsäkringsverkets
sjukhus) kvar. Den södra delen planerades som en elegant villastad.
Planerna genomfördes aldrig och det dröjde ända till
1950-talet innan byggnationen tog fart. I dag består området av blandad
bebyggelse med tonvikt på villor och radhus.
Krångliga ord?
Prova att klicka på understrukna ord
i texten, så bör
du få en ordförklaring.
Om länken inte fungerar kan du istället läsa vår ordlista.
Svårt att hitta?
Om du har svårt att hitta det du söker kan du prova
vår Platskarta istället.
Historia