Luleå grundades 1621 på den plats som nu kallas
Gammelstad. P.g.a. landhöjning blev platsen mindre
lämplig,
och staden flyttades därför 1649 till en bättre
lokalisering i sitt nuvarande läge nära älven.
Den viktigaste näringen, handeln, inriktades dels
på
omlandshandel
med smör, tjära och så småningom
även bräder, dels på lappmarkshandel med
pälsverk
och fisk. Införseln dominerades av salt, spannmål
och vadmal.
Folkmängden i Luleå ökade under
1700-talet och nådde 1780 ca 730 invånare.
Luleås moderna utveckling sköt fart efter trävaruindustrins
genombrott på 1870-talet och särskilt efter att
järnvägsförbindelser med Gällivare och
södra Sverige öppnats för gods- och persontrafik
1891 resp. 1894. Luleå utvecklades till en betydande
exporthamn för järnmalm, och avancerade från
Norrlands näst minsta till tredje största stad.
Folkmängden ökade från 1000 personer (1820)
till över 9000 (1900). Luleå fick dessutom vidgade
regionala uppgifter, blev residensstad
1856 och stiftsstad
1904.
Under 1900-talets inledande decennier gick tillväxten
långsammare med inslag av tillbakagång. Efter
tillkomsten av Norrbottens järnverk 1940 följde
en ny stark expansion, baserad främst på malmexporten
och järnverket. Luleå avancerade från
en 30:e till en 20:e plats i tätortshierarkin.
Krångliga ord?
Prova att klicka på understrukna ord
i texten, så bör
du få en ordförklaring.
Om länken inte fungerar kan du istället läsa vår ordlista.
Svårt att hitta?
Om du har svårt att hitta det du söker kan du prova
vår Platskarta istället.
Historia