Hässleholm växte fram som järnvägsknut
utmed södra stambanan under 1860- och 1870-talen på
mark som tidigare tillhört Hässleholmsgården.
En privat sidobana från Kristianstad anslöts 1865
till stambanan vid Hässleholm, och järnvägslinjen
till Helsingborg (1875) ökade Hässleholms betydelse
som knutpunkt.
År 1888 föreskrevs att de särskilda
s.k. stadsstadgorna
skulle äga tillämpning inom
stationsområdet. Från den tidpunkten kan orten
betraktas som municipalsamhälle.
Folkmängden ökade raskt, och Hässleholm beboddes
vid sekelskiftet av mer än 2000 personer. År 1901
fick samhället köpingsrättigheter och 1914
stadsrättigheter; antalet invånare uppgick till
runt 3000, och Hässleholm tillhörde de mindre städerna.
Även efter stadsbildandet har befolkningen vuxit i förhållandevis
snabb takt.
Järnvägen har fortsatt att vara av vital betydelse
för ortens utveckling och dess ställning som centralort
för ett rikt omland.
De två regementena - T4 och
P2 - har givit Hässleholm prägeln av garnisionsstad
och ytterligare stärkt servicenäringarnas ställning.
Samtidigt har den industriella kapaciteten byggts ut.
Krångliga ord?
Prova att klicka på understrukna ord
i texten, så bör
du få en ordförklaring.
Om länken inte fungerar kan du istället läsa vår ordlista.
Svårt att hitta?
Om du har svårt att hitta det du söker kan du prova
vår Platskarta istället.
Historia