Falköping, som kan beläggas som stad först
omkring 1400, var tidigare med sin stora 1100-talskyrka, helgad
åt S:t Olof, en kyrklig centralort
och viktig vallfartsort.
Under 1500-talet hotades Falköping av nedläggning,
och under nordiska sjuårskriget brändes staden.
Falköping levde dock vidare som en av Sveriges minsta
agrara köpstäder med en befolkning på ca 450
invånare år 1800.
Falköping utvecklades som småstad och regionalt
centrum i början av 1800-talet. Uppgiften som centralort
stärktes när Falköping på 1860-talet
blev en viktig järnvägsknut vid såväl
Södra som Västra stambanan. Handel och service har
fortsatt att prägla staden, som haft en jämförelsevis
måttlig tillväxt under 1900-talet.
Krångliga ord?
Prova att klicka på understrukna ord
i texten, så bör
du få en ordförklaring.
Om länken inte fungerar kan du istället läsa vår ordlista.
Svårt att hitta?
Om du har svårt att hitta det du söker kan du prova
vår Platskarta istället.
Historia